Utdrag ur domböcker mm.
1717
Maria Mattisdotter hos bergskollegiet i Stockholm.
Inkallades Bondens uti Örträsk by, Lyxele Sokn och Uhmeå Pastorat, Mårten Mårtensson Hustru Maria Matts dotter, hwilken uppå tillfrågan sades sig efter bem: te sin Mans tilllika med Styffaderns Påhl Pärssons inråda wara hitkommen med de förmente dock alldeles oduglige bufunde Kopparmalm prof, som hon i idag i Kongl. Collegio inlefvererat hafwer. Kongl. Collegium tilsporde henne ytterligare, om namnet och belägenheten af Bärget, hwarifrån desse förmente malmstenar woro hämtade, och fick till swars, at Bärget heter Rolingsträsks bärg och är 4. mihl beläget från hennes hemwist. Och ehutuwäl Kongl. Collegium förstälte henne onödigheten, att göra en så lång och beswärlig resa, med så osäkre malmprofwer; så drog dock Kongl. Collegium medömkan öfwer hennes wälmenta enfaldighet; Och fördenskul til at så mycket säkrare ihugkomma henne med någon resehjelo hemåt igen, befalte henne, at gå til des Kyrkioherde Grubb, som hon berättade äfwen nu mera här i staden wore, och begära hans skrifteliga witnesbörd, hwarmed hon sedan klåckan 10 i mårgon kunde komma hit op i Kongl. Collegium igen. (Konglig Bergs Colligii Protocoll 1717, sid 2049.)
Hustrun Maria Mattsdotter ifrån Örträsk By Lyxele sokn och Uhmeå Lappmark, som i går inlefwerete någre förmente Kopparmalprofwer, ingaf nu en des Kyrkioherdes Pastorens och Probstens i Uhmeå N: Grubbs i dag hör i Staden daterade Zedel, hwarmedelst bewittnas, at hon uti ofwannämnande Ort för sit omak med någon penningehielp på hemresan ihugkommen; så resolverade Kongl. Colegium: at ehutuwäl de af henne som de likwist bestå af en alunaktig skchifer (!) hwilken gifwer anledning til widare minerakiens eftersökande; altså, såt finnes hafwa til fothgiort denne så beswärlge och öfwer 80 milers wäg långe resa; tu kan Kongl. Collegium icke undå, at bispringa henne med 12: daler S: mt uti Myntetekn, til någon hielp i des torftighet på resan hem åth igen; ha at taga influtne Skogsrocognitions medel, och dem til denne Hustru Maria Matts dotter emot quittende lefwerera.
(B. C. Prot. 1717, sid. 2089.)
1720 MINERAL I RÖDINGTRÄSKBERGET
Företrädde nybyggaren Mårten Mårtesson i Örträsket angifwanders at et menerale skall finnas uti Rödingträsk berget wid namn, 4 mihl belägit ifrån Örträsket och 2 mihl här ifrån kyrkian i Söder, til hwilket man om Sommaren rida kan, och skall Anno 1705 Nybyggaren Pål Persson med denne Mårtens Hustru Maria Matsdotter hittat på denna Metll som dhe först skola hafwa uppwist för den tiden warande lappfogde Wälbetrode Hans Renhornm sedemera 1709 framledne H. Kandshöfdingen Otto Wilhelm Löven som sagt att det warit koppar. Anno 1792 har Mårten Mårtesson framtedt prof för H. Landshöfdingen Engel brecht Lannerburg, som sagt att det warit fijgsten. Och nu nyligen har berörda dess hustru Maria warit 2ne gånger öfwer till Stockholm men intet swar erhållit.
Denne Mårten Mårtessen berättar det han med sit folk skall ingåt på sidan af Berget såsom en Ståll och träffat nu uppå en Skjöllgång om en alns bredd. Han tillspordes om han hade prof? Swarade at han skickat detsamma med sin Hustru öfwer till Stockholm, hwarpå Höglofliga Kongliga och Myntmästaren Carelberg ska sagt att profwet warit af gått slag och kallat det samma Zedife
Härads Rätten kunde här till för denna gången intet widare giör utan blef denne Mårten Mårtensson antydt, at då han något prof till detta sitt angifwande framteer, will Rätten det samma låta uppå undergörigt ställe och tillbörliga Forum i bästa måttom fr tee, samt der hoos berätta hwad lägenheter han angifwer att der skall finnas till timber skog och strömwattn med mehra.
MARIA MATTSDOTTER UPPVAKTAR HANS MAJESTÄT KONUNG FREDRIK I.
Inkom d 18 Otob 1726
Stormächtigste Allernådigaste Konung
Suplicanten har med denna dessa ansökning at angifwa sig hoos
Kongl Mts och Riksens BergsCollegium
Stockholm D: 3 November 1726
FRIEDRICH
Dhen Högstbeprisjsliga Kongl: Maij: tt allom sina trogna undersåtare, allernådigast och stundeligen påskina låter, giör mig fattiga Hustru fördristad, att in för Eders Kongl: Maj; tt aller underdånigst framkomma, oss uti lijka allerunderdånighet föredraga, huruledes iagh för nåhgra år sedan, uti Uhmeå Lappmark och Lychseke Sochn på Rölings berg funnit stenar, som utan twifel innehålla Koppar eller någon annan digelig meta, hwarföre iagh ock A: o 1717, sedan iagh först dhet samma hoos Chrono Befallningsmannen i orten angefwit, mig ifrån Uhmeå hijt till Stockholm begaf, och denna malm till Höglofl. Kongl: Bergs Collegium med mig brachte, som dhet Höglofl. Kongl Bergs Collegioo protocoll, af d 7 Decemb. A: o 1717 lärer utwijsa, då dhen af mig angifne bergsarten proberades och befant af en alunachtig med Kies beblandat Schiffer, men elljest sades ej wara af synnerligt wärde, men som iagh då förnam, att desse för omrörde stenar sådan materia dock med sig hade, som anledning gofwe till widare minaraliers eftersökjande, ty har iagh sedermehra wid nogare
Utdrag ur Osian Egerblads bok “Fyra gamla lycksele byar” Sid 64
En dag under sommaren 1704 kom den unge finnen Påhl Persson och hans styvdotter Maria ända till Rödingträsket, och i ett berg där i närheten hittad de några märkvärdiga stenar som de först visade för gamle lappfogden Hans Renhorn och sedan i tur och ordning för landshövdingarna Gouglas, Löwen och sedan Manenrburg, men ingen vidtog några åtgärder för en närmare undersökning av fynden. Maria kunda ändå inte släppa tanken på att de vackra och tunga stenarna skulle vara värdefulla, och till sist vandrade hon ändå till Stockholm, två gången till och med, med, “malmstenar” i konten. Första gången blev hon visad till bergskollegiet, och andra gången uppvaktade hon konung Fredrik I. Men stenarna förklarades vara värdelösa.